2003-03-05 The Flaming Lips / Brendan Benson på Münchenbryggeriet, Stockholm

Det var med blandade förväntningar som jag tog mig till Bryggeriet denna kväll. The Flaming Lips hade rykte om sig att vara ett sevärt liveband men jag hade också hört diverse liveinspelningar som avslöjade Wayne Coyne som en fruktansvärt svag sångare. P3 live från förra besöket i Sverige var i stort sett olyssningsbart. 
Det skulle visa sig att de var ett sevärt band och falsksången inte dominerade intrycket. I och med att bandet gick på scen och körde igång första låten Raze For The Prize så fylldes scenen av ett tiotal ”dansare” i djurkostymer och spellokalen av gigantiska ballonger. Varje låt akompanjerades av en passande film, t.ex. Teletubbies. När de spelade She Dont Use Jelly så fick man se bitar av Beverly Hills-avsnittet som bandet var med i. Wayne Coynes uppenbarelse var som en blandning av DiLeva och Carl-Einar Häckner med kärleksbudskap och teaterblod.

2003-02-17  Sigur Ros / The Album Leaf på Chinateatern, Stockholm

Förbandet The album Leaf hade jag inte riktigt koll på innan spelningen men de gjorde en soft och trevlig spelning. Lite jämntjockt kanske.
Sigur Ros spelning var desto mer utstuderad. På en stor duk bakom bandet visades luddiga filmer för att spä på luddet de presterade med sina instrument. Mest fascinerande var att de lyckades låta precis som på skiva. Jag oroade mig mest för att de inte skulle spela låt nummer 8 från senaste skivan, (  ). Helt i onödan skulle det visa sig för naturligtvis så avslutade den låten hela konserten. Det crescendot gick sannerligen inte av för hackor. Jag hade träningsvärk i händerna dagen efter konserten pga att jag krampaktigt hållit i stolens armstöd under de mest bombastiska partierna.

2002-11-11 The People´s Republic Of No, Uppsala

Jag hade börjat spela med ett nytt band och det här var tydligen våran live-debut. Är inte säker på var det kan ha varit. Antagligen på Grand. Måste fråga mina fd kollegor om detaljer.

2002-09-07 Guided By Voices / The Last Days Of April på Göta Lejon, Stockholm

Det var betydligt mycket mindre folk än på 16 Horsepower en vecka tidigare men det var bara till det bästa. Man kom närmare bandet och slapp trängas. GBV hade mig veterligen inte spelat i Stockholm tidigare och jag hade väntat mig större publik. 
När bandet klev på scenen och rivit av ett par låtar deklarerade Robert Pollard att de skulle spela snabbt och inte köra så mycket mellansnack eftersom de ville hinna med så många låtar som möjligt innan sista bussen gick till Uppsala. Som Uppsalabo så kunde jag uppskatta den omtanken. De var i högform och hann med nästan alla gamla favoriter på den drygt 2 timmar långa konserten men även några udda låtar som t.ex. Liars Tale. De hann dricka en hel del också. Bassisten fick bäras av scenen efter sista extranumret. En kompis, vi kan kalla honom Jos, såg dem dagen efter i Malmö och de var inte riktigt i form den dagen. 

2002-09-02 16 Horsepower / Conway Savage på Göta Lejon, Stockholm

16 Horsepower var numera ett rätt så stort band och drog mycket folk till Göta Lejon som var fullsmockat. Det var en bra spelning med både lugna och tyngre låtar. Men intimiteten från spelningen på Studion var som bortblåst vilket var fullt naturligt pga förutsättningarna. 


2002-07-04 Accelerator på Münchenbryggeriet, Stockholm

Precis som 2001 så inleddes spelandet på stora inomhusscenen av ett instrumentalband. Denna gånga var det kanadensiska Do Make Say Think med medlemmar bl.a. från Broken Social Scene. Deras tassande tangerar ibland gränsen till Jazz. Skön inledning. I mina anteckningar står det att jag såg Bad Cash Quartet och The Plan. Det betyder att jag antagligen att jag befann mig i baren vid den scen där de spelade men jag kan inte ha varit så värst uppmärksam på vad de gjorde. Yeah Yeah Yeahs var rejält hypade det här året och tyvärr så kändes deras musik väldigt innehållslös. Mycket attityd och poserande för lite ull. Med åren har de blivit betydligt bättre så nu skulle jag gärna vilja se dem igen. Det var mycket attityd och poserande när …And You Will Know Us By The Trail Of Dead spelade men det var uppbackat av låtar av hög klass. Det var lätt festivalens höjdpunkt.  Breach spelade i källaren där ljudet ofta var ganska kasst. Det var gapigt och skrammligt med inte det minsta tungt. Samma problem hade The Icarus Line på samma scen. Doves bjöd på en tunn soppa av popmelodier som inte skulle fastna ens med karlssons klister. Cat Power spelade akustiska och finstämda låtar i moll på utomhusscenen inför en minimal publik. Synd att hon inte spelade lite tidigare för det lät väldigt bra.