11. Do Make Say Think – Other Truths


Av Constellation-banden som regerade vid förra decennieskiftet så verkar Do Make Say Think vara det enda som fortfarande är vid god vigör.
T.ex. Godspeed You Black Emperor och Fly Pan Am målade in sig i hörn med sin dramatiska konstrock. Do Make Say Think, med kopplingar till popband som Broken Social Scene, verkar ha en mer lättsam inställning till sitt musik och påminner mer om Fint Tillsammans och Bob Hund än Michael Nyman och Steve Reich.

13. Pelican – What We All Come To Need


Pelican är ett band som jag har väldigt svårt att beskriva men kom fram till att de spelar hård men långsam instrumental alternativrock. Ibland vill man kalla dem ett hårdrocksband eftersom alla deras låtar bygger på ett tung riff men musiken är allt annat än ondskefull. Låter mer som om Mogwai snöat in på Soundgarden. Lyssna på Ephemeral och Final Breath.

14. Mount Eerie – Wind’s Poem


Phil Elvrum är allt annat än lättsam men melankoli finns gott om på hans skivor under alias som The Microphones och Mount Eerie. I genren indiefolkrock kan väl endast Will Oldham och Mark Kozelek tävla med Elvrum i konsten att låta uppgiven. Wind’s Poem har ett dovt och murrigt sound och tonläget desperat och man får misstänka att den kommer att klassificeras som Diffus Indie av en viss Sonic-skribent.

15. Mew – No More Stories Are Told Today I’m Sorry They Washed Away No More Stories The World Is Grey I’m Tired Let’s Wash Away


Mew gör perfekt lättsam melankolisk popmusik. De verkar inte bry sig om trender utan fortsätter på inslaget spår från debutskivan 1997 och framåt. Skillnaden är kanske att produktionen ständigt förbättras och att de verkar mer och mer avslappnade i sitt låtskrivande. No More Stories funkar både på partajet och som bakgrundsmusik till matlagningen och ändå innehåller den bra låtar. Ben Gibbard kan ta en låååång semester.

16. Audionom – Superior


Stockholmsbandet Audionom har gjort årets bästa svenska skiva. Det roliga är att trots att bandet firar 10 års-jubileum i år så är Superior deras första fullängds-cd. Tidigare har de släppt ett antal singlar och en samlingsskiva, Retrospektiv. Bandet var inaktivt under 5 år men det sägs att uppmärksamheten kring samlings-skivan fick dem att börja spela igen. Vet ej om det är sant men det var ett lyckad drag tycker jag. Musiken är monoton, skramlig och har ett fantastiskt driv. Dessutom är den perfekt producerad och de irriterande synthljuden fyller verkligen en funktion och ger låtarna det där lilla extra som kan lyfta en en-ackordslåt till ny nivå innan den blir tröttsam.

17. Part Chimp – Thriller


Tråkigt nog inleds Thriller med en låt som inte är det minsta representativ för resten av skivan. Trad låter som en standard-version av Kyuss stonerrock. I övrigt så innehåller skivan noiserock av god kvalitét och namn som Hammerhead, Steel Pole Bathtub och Unwound kan med fördel användas som referenser. Bandet kommer från England och Tim Cedar har tidigare spelat i utmärkta Ligament och Tracy Bellaries var ett tag med i Ikara Colt

18. The Life And Times – Tragic Boogie


Allen Epley sjöng och spelade gitarr i Kansas City-bandet Shiner och numera gör han detsamma i The Life And Times så det är nästan omöjligt att inte dra paralleller mellan dessa band. Shiners musik var hårdare och kunde soundmässigt jämföras med Jawbox och Chavez medans The Life And Times har ett mjukare sound. Men i t.ex. The Fall Of The Angry Clowns hör man definitivt släktskapet mellan dessa band.

19. Aerial – Put It This Way In Headlines

Ända sedan debuten har Aerial tillhört eliten inom svensk gitarrindie. EP´n The Legion Of Dynamic Dischord var förra årets bästa svenska skiva så förväntningarna från min sida var nog överdrivet höga inför årets släpp och tyvärr så når de inte upp till dessa. Det betyder inte att det är dålig skiva, tvärtom så är det en mycket bra skiva som förvaltar arvet från The Bear Quartets skivor Cosy Den och Family Affair på ett sätt som inte placerar Aerial i skuggan av giganterna från Luleå utan visar att svensk indierock är bättre än någonsin. Put It This Way In Headlines är årets näst bästa svenska skiva. Iallafall i skrivandets stund.

20. The Warlocks – The Mirror Explodes


Vet ej om det är meningen men att lyssna på The Warlocks är lite som en tidsresa till en tid då Loop, Spacemen 3 och The Jesus And Mary Chain var som bäst. Det är band som har distade gitarrer, drogromantik, Can och Velvet Underground som gemensamma nämnare. På förra skivan Heavy Deavy Skull Lover och nya The Mirror Explodes har The Warlocks blivit mindre Rock´n´Roll och låter mer som Creationbanden Ride och Swervedriver. The Midnight Sun får iallafall mig att tänka på Dreams Burn Down med Ride.