1993-08-12/13/14 Hultsfredsfestivalen

Torsdag: Det här var första året det som festivalen startade på torsdagen och Henry Rollins fick den otacksamma uppgiften att inleda på stora scenen i ösregn. Det är nog svårt att se så där hård och tuff ut i bar överkropp och cykelbyxor under sådana förhållanden, men han försökte iallafall.

Fredag: Eftermiddagen och kvällen gick i popens tecken och Souls och A Shrine gjorde riktigt bra ifrån sig på Stora Dans medans This Perfect Day hade blivit mer än lovligt tråkiga.
Det var ganska kyligt så jag och Magnus försökte värma oss genom att gå på The Shamen men hjälp vad trist och tramsigt det var. De hade blivit rätt så dåliga på skiva under 90-talet men vi hade hoppas på lite mer drag live. Det lyckades iallafall Consolidated med. Bra spelning som mot slutet gick över till politisk diskussion när bandet slutade spela och satte sig på scenkanten för en pratstund. Det var kanske inte helt lyckat eftersom de ganska snart började spela igen. Avslutade med Neil Youngs Rockin In The Free World som konstrasterade stort mot deras egen musik som var någon slags hybridhiphop.

Lördag: Såg bara tre band denna dag. The Wannadies var ungefär som de brukade, dvs helt ok. Resten av dagen tillbringade vi på campingen och framåt kvällen gjorde Magnus och jag samma manöver som kvällen innan, dvs letade upp en dansant spelning för att hålla värmen. Denna gång lyckades vi bättre för Front 242 var precis så dansanta som vi hade hoppats på att The Shamen skulle vara. Belgarnas synthmusik hade tunnats ut till en ganska anonym soppa men framförandet var både svängigt och underhållande.
Sent på kvällen var det iallafall dags för hela festivalens höjdpunkt The God Machine. Tungt, meditativt och monotont. Det kanske inte var direkt livat i Teaterladan men tusan så bra de var.

2 reaktion på “”

  1. Iggy pop var okej, Ramones var riktigt bra, Rollins band rätt tråkiga eftersom dom börjat spela någon slags hårdrocksblues med 6-7 minuter långa låtar,Ulf Lundell gnällde över det svala publikmottagandet…han trodde väl han spelade på Borgholms slott och var enda huvudakten.

    Therapy och Sick of it all spelade två riktigt bra och energiska konserter båda på Saharascenen. The Jim Rose circus sideshow var bisarra med sitt uppträdande med fakirer och allt vad det var…dom riktiga dårarna var ju dock dom ur publiken som frivilligt gick upp och drack av Mr.Liftos uppumpade maginnehåll!?! Onkel kånkel med sin könsrock inbillade man sig skulle vara rolig och omogen humor men det var bara taffligt, oengagerat och riktigt tråkigt.

    The god machine var tungt och dystert men lite enahanda och töntpoäng fick sångaren när han som mellansnack gjorde sig lustig över att Therapy-sångaren hade försörjt sig som diskare när han nyligen flyttat till London. Tyvärr missade jag Blaggers ITA som kompisar sa hade varit bra och jag kollade upp deras skivor senare. Souls var bra har jag för mig och Coca carola var hyfsad men ordinär punk.

  2. bob hund på (i?) stora dans såg jag på inrådan av en kompis till dig/er från Helsingborg. ”Du måste titta, de är roliga”, sa han. Jag har ingen aning om vem han var men det var snällt, det var ett bra tips.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *