2002-06-13/14/15 Hultsfredsfestivalen

GYBE! tillhör giganterna inom post-rockscenen och jag var väldigt svag för deras musik när det begav sig. Det var mer än en vanlig rockkonsert som vi bevistade. Filmerna på duken bakom det sittande bandet var en lika stor del av upplevelsen som musiken. Den estetik som bandet har hållt sig med ända sedan starten bygger mycket på avskalad men luddig symbolik som för tankarna till radikal vänster och anti-kapitalism. Det fanns inte ett uttalat budskap men spelningen kändes som ett väckelsemöte för medvetna 30-åringar utan partitillhörighet. Musikaliskt så var det stor spännvidd mellan tassande strängplock på både gitarr och stråkinstrument och mullrande crescendon. En mycket stor konsertupplevelse.

2002-03-06 Sven-Ingvars på Tyrol, Stockholm

Pga mitt yrke så fick jag det stora och tveksamma nöjet att bevista en ”krogshow” med Sven-Ingvars. Vi fick höra varenda låt som de någonsin har haft en hit med. Oavsett vad man tycker om musiken så är de minst sagt proffsiga. Så det var väl lite underhållande trots allt.

2002-02-19 Billy Bragg på Lydmar Hotell, Stockholm

Billy Bragg har nog en trogen skara fans och dessutom så var det gratis inträde. Det spelade med andra ord inte någon roll att spelningen var oannonserad för Lydmar var fullpackat till bristningsgränsen. Det stod t.o.m. folk utanför fönstret och tittade. Farbror Billy var på väldigt gott humör och pratade mer än han sjöng. Han verkade lite dragen så det blev mycket skämt som anspelade på sex. Låtvalet var blandat så både äldre och nyare fans fick sitt lystmäte. Men som sagt, mellansnacket dominerade tilställningen

Året Var 1981.
Jag vet att jag inte är ensam om att tycka att det gjordes många bra skivor det här året. En sak som har slagit mig när jag sammaställt de här listorna är hur mycket skivomslaget betyder. Jag är ingen vinylkramare men väl en omslagskramare. Åtskilliga är de återutgivare som tycker att det är en bra idé att ändra på omslag och låtordningar. Jag gillar boxar och deluxutgåvor men ofta behandlar man både musik och det visuella på ett dåligt sätt. Därför är listorna inte bara en hyllning till musiken utan också till skivomslagen.

Några smakprov: http://open.spotify.com/user/mr.zaine/playlist/5PfzV6Uu225qyP1hekeGGe

Bauhaus – Mask

The Birthday Party – Prayers on Fire

2001-10-28 The Fall på Kägelbanan, Stockholm

The Fall var väldigt efterlängtade. Det sägs att det här var första gången de spelade i Sverige, och det är anmärkningsvärt med tanke på att de har turnérat i 30 år. Mark E. Smith är en dokumenterat lynnig person och det verkar vara lite av ett lotteri att se en The Fall-konsert pga detta. Ibland så känner han inte för att stå på scen och kliver av scenen eller så startar en ett slagsmål. Vi hade tur för denna kväll ville han både stå på scen och framföra låtar. De flesta låtarna var från de senaste skivorna men några gamla örhängen fick vi också höra. Bl.a Mr. Pharmacist som verkar vara ett stående inslag på alla deras konserter.

2001-07-05 Accelerator på Münchenbryggeriet, Stockholm

Det var andra året festivalen gick av stapeln. Först ut var Lemko Hall från skåne som spelade instrumental postrock. De var rätt så bra. Loosegoats var som vanligt bra men The Magnetics Fields kändes träiga och trista. The Black Heart Procession hade jag sett fram emot vansinnigt mycket. Tyvärr så var deras spelning lite tråkig den också. Kvällen räddades av att Arab Strap var en positiv överraskning. Mycket tyngre och mörkare än jag hade förväntat mig. Vi tittade sedan på Four Tet. Det var extremt lite folk och kollade på honom, men sittandes på golvet framför scenen så konstaterade vi att flertalet missade något bra. Sedan drog innan spektaklet The Strokes skulle spela. Det visade sig vara ett klokt drag.

2001-06-14/15/16 Hultfredsfestivalen

Torsdagen bjöd på några ok spelningar med Lowgold, Division Of Laura Lee och Starsailor, de sistnämnda var faktiskt lite mer än ok. Bigelf däremot var direkt dåliga. Kvällens överlägset bästa konsert stod Tool för. Ljudet var otroligt, filmerna på duken bakom bandet var mer än sevärda. Kolla in bandets videos på Youtube så förstår ni vad jag menar. Låtvalet var excellent. Jag tror nästan att konserten var lite FÖR bra.

Fredagen började med solsken och Jello Biafra och slutade med lera och Soulfly. Jello Biafra berättade om sina erfarenheter i politiken men kravallerna i Göteborg (som var just denna helg) kom att få stor plats hans framträdande. J. Mascis & The Fog blandade nya låtar med gamla Dinosaur Jr-låtar men jag har väldigt svårt att ge mig hän till pliktskyldigt nostalgi-rockande. Jello dök upp och rev av ett par låtar. Tror att de spelade 2 (!) The Stooges-låtar. I Am Kloot var ok, men inte mer. Fireside gjorde däremot ett vansinnigt bra framträdande i Teaterladan. Mot slutet var de minst 6 gitarrister och i sista låten gick medlemmarna med gäster av scenen en och en tills bara en fanns kvar. Finstämt och nästan magiskt. Tittade några låtar med Hell On Wheels. Queens Of The Stoneage tog gruvlig revansch för 2000 års arrangörsmiss. De hade dessutom hunnit med att slå igenom ganska rejält sen dess. Soulfly lyckades få folk att studsa upp och ner i leran.

Lördagen blev lite sådär. Sneglade på The Nomads jubileumskalas från öltältet. Jello dök upp även där men denna gång blev det en Dead Kennedys-låt. Såg enligt anteckningarna Gloss, Iggy Pop, El Caco och The Hives. Minns dock inget av dessa. Vad jag däremot minns betydligt bättre är The Shins spelning på Stora Dansbanan. Det var en mycket trevlig popfest med ett skivregn som avslutning.

2001-06-09 Fett Me´ Kärlek i Odinslund, Uppsala.

Skolavslutning i lärdomsstaden Uppsala firades med metal och pop vid Domkyrkan. Uppsalabandet Stained Red blandade Nu-Metal med Rap och var inte direkt innovativa och egna. Nine från Linköping hade släppt 2 rätt så bra hardcore-skivor men hade tyvärr gått åt Metalhållet vilket inte var till deras fördel. First Floor Power hade varit tämligen nervösa första gången jag såg och det var inte bättre andra gången. De gjorde ett väldigt förvirrat och tafatt intryck. Jag stod nära mixerbordet och hörde hur ljudteknikerna svor ve och förbannelse över amatörer. Yvonne hade utvecklats till ett stadiumrockband med tiden. De nya låtarna kanske funkade bra live, men jag föredrar nog de tidigare åren med bandet.