1996-03-26 Afghan Whigs / Throneberry på Gino, Stockholm

Throneberry hade lite grann musikaliskt gemensamt med Afghan Whigs men var lite segare och enda minnesvärda låten är Touched från skivan Sangria. Den låten blev höjdpunkten på deras spelning.
Afghan Whigs hade ett rejält knippe kompmusiker med sig, bla Shawn Smith som spelade piano och falsettsjöng i gigantisk skinnkeps. Sångaren Greg Dulli var så där härligt dryg som bara han kan vara. Han stoppade en kille som skulle stagediva och bad de andra musikerna vara tysta medans han i mikrofonen frågade killen vem som var kvällens stjärna och bad honom sedan ”get the fuck of my stage”. Annars var de förstås briljanta och som vanligt så lyckades de baka in covers i sina egna låtar på ett förnämligt sätt. De jag kommer ihåg var Where Did Our Love Go? av The Supremes, When Doves Cry av Prince och Gimme Shelter av The Rolling Stones som fick stort utrymme som mittparti i deras egna Turn On The Water.

1996-03-05 Entombed / Refused / Fireside på Sten Sture, Uppsala

Fireside framstod ofta som ett humörband, det syntes alltid väldigt tydligt när de inte var på hugget eller kände sig bekväma. Kanske berodde det på att deras karriär gick från 0-100 hösten 95-våren 96. Denna kväll var inte en av deras bättre i Uppsala.

Refused tog ett karriärsprång med skivan Songs To Fan The Flames Of Discontent men verkade betydligt mer bekväma på scen. Såg alltid ut som om de hade roligt när de spelade. Låtar som Rather Be Dead och Return To The Closet satt som smäck.

Entombed visade att gammalt var äldst och välte stället med rötter och allt.

1996-02-23 Leslies på Kalmar Nation, Uppsala

Fotograf: Sara Reis

Var på någon fest i Wahlundska i Kalmar Nations studentbostäder och sprang ner i puben och kollade in bandet. Leslies var och är aningens för profillösa. De spelade trallpop och inga av deras låtar fastnade i mitt huvud.

1996-02-17 Picabo på Kalmar Nation, Uppsala

Ett Uppsala-band som hade tagit sitt namn från den amerikanska störtloppsåkarinnan Picabo Street. De spelade indierockpop och i början av karriären var de något poppigare men rörde sig med tiden mer åt mathrockhållet.

Året Var 1979

Nästa fråga som poppar upp är naturligtvis, ”Om du fick ta med 34 från 1979 till en öde ö, vilka skulle det bli?”.
Skulle kunna bli dessa:

Skids – Scared To Dance

Magazine – Secondhand Daylight

Wire – 154


Talkning Heads – Fear Of Music

The Pop Group – Y


The Boys Next Door – Hee Haw 12”

Siouxsie & The Banshees – Mittageisen/Love In A Void 7”


O.M.D. – Electricity 7”

Public Image ltd – Second Edition / Metal Box


The Clash – London Calling


Joy Division – Transmission 12”


This Heat – This Heat


Siouxsie & The Banshees – The Staircase (Mystery) 7”


Simple Minds – Real To Real Cacophony

Punishment Of Luxury – Laughing Academy


Joy Division – Unknown Pleasures


The Cure – Boy´s Dont Cry 7”

Neil Young – Live Rust

Gary Numan – The Pleasure Principle


The Fall – Rowche Rumble 7”

Throbbing Gristle – 20 Jazz Funk Greats

Killing Joke – Almost Red 12”


Fad Gadget – Back To Nature 7”

The Cure – Killing An Arab 7”

Cardiac Arrest – A Bus for a Bus on the Bus 7”


Noice – Tonårsdrömmar


The Leather Nun – Slow Death EP


Gang Of Four – Entertainment!

Tubeway Army – Replicas


The Cure – Jumping Someone Else’s Train 7″

Buzzcocks – Singles Going Steady


The Boys Next Door – Door, Door

Bauhaus – Bela Lugosi´s Dead 12”

1996-02-14 Superchunk / Seam på Studion, Stockholm

Det var fullkomligt logiskt att dessa två band turnérade tillsammans då Superchunks sångare Mac hade varit i trummis i Seam i början av deras karriär. Men dessa två spelningar var olika som natt och dag. Seam med Soo Young Park i spetsen såg valiumsega ut och broderade sakta fram låtarna och inget i hela världen verkade få dem att skynda sig, inte ens Studions curfew. Så när Superchunk klev på scen så var det typ 35 minuter till att det skulle vara tyst. De såg till skillnad från Seam väldigt stressade ut och spelade i stor hast och det enda de sade mellan låtarna var ett det var bråttom som tusan. De avslutade konserten med strålande verion av Slack Motherfucker.

Fotograf: Sara Reis