Memento Mori – Ur Skymningen 1982-1988

Nu när jag ändå är inne på det här med konstiga återutgivningar och samlingar så är Memento Moris samling ett bra exempel på en dålig sådan. På åttiotalet gav Memento Mori ut 3 LP´s och en handfull singlar. På samlingen har man inkluderat 9 av 11 låtar från första LP´n ”Jag…Snäll”, 5 av 10 låtar från andra LP´n ”Detta Är Paradiset” och 2 låtar av 9 låtar från sista LP´n ”Våga Leka”. Plus 4 andra låtar. Med tanke på det något begränsade kundunderlaget och det faktum att de som kan tänka sig att köpa CD´n troligen redan har LP´na så känns valet ganska underligt. Det är kanske bara jag som tycker så men kunde de inte gjort en dubbel-cd och fått med rubbet, en gång för alla? På plussidan så måste jag tillstå att omslaget är snyggt, texterna är med och att många låtar fortfarande låter bra.

Twice A Man – Slow Swirl [2008]

Jag är mycket svag för boxar och deluxxutgåvor och just nu svämmas skivmarknaden över och ibland undrar man lite hur man har tänkt när man satt ihop materialet. Exempel på bra återutgivningar är t.ex. The Go-Betweens åttiotals-katalog som kom för ett par år sedan. Där finns originalskivan på cd1 och allt extramaterial på en extraskiva.
Exempel på dåliga är XTC och The Fall där man förstör låtordningarna totalt genom att stoppa in extralåtar lite här och där.
Ibland verkar det som om skivbolaget slänger iväg lågbudgetversioner i panik för att sedan följa upp med lite mer lyxigare versioner efter ett tag, och då sitter man där och vill köpa skivorna en gång till.
Värsta exemplet är nog fallet Echo And The Bunnymen där det först kom en 4-CD-box med b-sidor och delar av LP-låtarna. Sen kom varje LP för sig med extralåtar som inte fanns med på boxen. Och nu senast kom Ocean Rain som Deluxx. Hujedamig.
Idag damp det ner ett litet paket med en nyutgåva av Slow Swirl, som i original gavs ut på LP 1985. Twice A Man planerar att ge ut CD-utgåvor av de skivor de gav ut 80-talet och som aldrig tidigare funnits på CD. Det är ett mycket lovvärt initiativ men jag vill ändå påpeka några saker som jag inte är riktigt nöjd med. Dels så tycker jag inte att man ska mixtra för mycket med omslaget och dels så undrar jag varför de inte försöker göra utgivningen så komplett som möjligt.
Bilden ovan är nya omslaget medans bilden nedan är gamla LP-omslaget. Visst är det kul att se bilder från 1985 men ett originalomslag är ändå att föredra.
Som bonusspår finns en en låt från ”My Radiant Mistress” 1987, en låt från tolvan ”Across The Ocean” 1984 och en outgiven låt. Om jag hade fått bestämma så skulle samtliga låtar från samlingsskivor och liknande, från den perioden och hela ”Across The Ocean”-tolvan inkluderats. Som det är nu så är låtarna utspridda på diverse utgåvor och samlingar.
Det kanske finns en bra förklaring eller så har TAM och jag helt enkelt olika syn på återutgivningar. Hur som helst, så är jag i allafall glad över att TAM har satt igång det här projektet och jag ser fram emot Macbeth på CD.

Och det glömde jag kanske säga, men Slow Swirl är en av de bästa synthskivorna som har gjorts i Sverige och om någon är intresserad av att köpa den så gå in på http://www.explorata.net/Shop/index.php?categoryID=81

2008 års bästa lista

1.Deerhunter – Microcastle
2.Electric President – Sleep Well
3.Bodies Of Water – A Certain Feeling
4.Deerhoof – Offend Maggie
5.Wolf Parade – At Mount Zoomer
6.These Arms Are Snakes – Tail Swallower and Dove
7.Mercury Rev – Snowflake Midnight
8.Foals – Antidotes
9.Grails – Doomsdayer’s Holiday
10.Ladyhawk – Shots
11.Human Bell – Human Bell
12.Hurray for the Riff Raff – It Dont Mean I Dont Love You
13.Religious Knives – The Door
14.Aerial – The Legion Of Dynamic Dischord
15.Transistor Transistor – Ruined Lives
16.Earth – The Bee Made Honey in the Lion’s Skull
17.David Grubbs – An Optimist Notes The Dusk
18.Cult Of Luna – Eternal Kingdom
19.Chris Eckman – The Last Side Of The Mountain
20.Jaguar Love – Take Me to the Sea
21.Beach House – Devotion
22.First Floor Power – Don’t Back Down!
23.Windsor For The Derby – How We Lost
24.Quagmire – We Know We Don’t Know
25.The Notwist – The Devil, You + Me
26.The New Year – The New Year
27.Plus/Minus – Xs On Your Eyes
28.dEUS – Vantage Pont
29.Truckers Of Husk – Physical Education
30.Motorpsycho – Little Lucid Moments
31.All The Saints – Fire On Corridor X

1.Deerhunter – Microcastle/Weird Era Continued

Ibland är 1+1 lika med 3. Under året har jag ständigt stoppat in Microcastle i min mp3-spelare (jag lyssnar enbart på SKIVOR, stoppar nästan aldrig in blandade låtar), och jag har hittills inte lärt mig en enda låttitel. Jag tror att jag eventuellt skulle känna igen slutet på Nothing Ever Happened men är inte säker. Det jag vill åt är helheten och Microcastle är verkligen en sådan skiva som man vill befinna sig i. Det är som att läsa en bok som man lever sig in i och som gör att man glömmer bort var man befinner sig. Deerhunter har skaffat ett sound som man känner igen från engelska shoegazer-perioden. My Bloody Valentine, Chapterhouse, Ride osv. Det känns ändå inte tillbakablickande och mossigt eller inställsamt. Spelningen på Accelerator gör nog sitt till den positiva känsla som lyssnandet på Microcastle ger. Bonus-skivan Weird Era Continued går inte av för hackor den heller.

2.Electric President – Sleep Well

Electric President är en duo från Florida men det är inte direkt sol och bad som är det första som jag tänker på när jag lyssnar på Sleep Well. Framför mig ser jag två bleka killar (en av dem har säkert skägg) framför en dator i en källare. I deras skivhylla hittar jag Grandaddy, Thee More Shallows, Sparklehorse, Death Cab For Cutie och Portishead. Har ni hört dessa band så får ni en vink om hur Electric President låter. Som skivtiteln antyder så kan låtarna funka som insomningsmusik, men det finns en viss risk att gitarrmanglet i sista låten When It’s Black förstör nattsömnen.

3.Bodies Of Water – A Certain Feeling

BOW upptäckte jag i år, så man kan väl säga att de är årets rookies på min lista. De är ganska svåra att placera i en viss genre. På ett vis påminner de lite om The Walkabouts på grund av mixen av manlig och kvinnlig sång och finns en touch av folkrock över en del låtar. Men och andra sidan är arrangemangen lite väl komplexa för att den genren ska fungera som en bra beskrivning av deras musik. Andra band som jag kommer att tänka på är Camper Van Beethoven och Electrelane. Några låtar får mig också att tänka på Black Mountains lugnare låtar. I vilket fall, så är A Certain Feeling en väldigt bra skiva utan ett enda svagt spår.

http://www.myspace.com/bodiesofwater

4.Deerhoof – Offend Maggie

Jag vet att många jag känner har svårt för Deerhoof på grund av deras arty-farty framtoning. Tyvärr kommer de flesta av dem tycka att även Offend Maggie är för svårsmält, trots att det är det rakaste och ”vanligaste” de har gett ut. I några recensioner på nätet har det dock framkommit klagomål på att de har blivit mainstream. Jag tycker att Offend Maggie är det bästa de har gjort. Låtar som My Purple Past, Jagged Fruit, Eaguru Guru och Buck And Judy är helt omöjliga att tröttna på. Speciellt My Purple Past som har ett av de bästa riff jag någonsin hört. De verkar ha hittat en balans och är så pass säkra på sin egen stil och sound så de skulle kunna gå ännu längre åt det lätt-tillgängliga hållet utan att deras musikaliska identitet skulle gå förlorad.

5.Wolf Parade – At Mount Zoomer

Om man skulle räkna upp alla band som Spencer Krug och Dan Boeckner är med i skulle det bli en ganska så lång lista så det låter jag bli, men konstaterar dock att vilket band Spencer Krug än sjunger i, så är det ett potentiellt favoritband. Sunset Rubdown är det bästa hittills med Wolf Parade tätt i hälarna. Vid första lyssningen tycktes At Mount Zoomer vara en ganska oansenlig skiva men låtarna borrar sig sakta in och bygger bo i det undermedvetna. Kommer ofta på mig själv med att gå och tänka eller nynna på någon låt. Speciellt Fine Young Cannibals.

6.These Arms Are Snakes – Tail Swallower and Dove

Jag är omåttligt avundsjuk på David som var och så TAAS i London för några veckor sedan. Lika avundsjuk som förra året då han var på Minus The Bear. Nog om detta. De spelar svängig post-hardcore med stänk av Quicksand, Fugazi och Nomeansno. Förra skivan kändes lite som ett steg tillbaka i utveckling men Tail Swallower and Dove tar TAAS ett stort steg in i den progressiva rockmusiken. Den 7 och halv minut långa och gungande Ethric Double är skivans nav och jag hoppas innerligt att jag får höra mer av den varan från bandet i framtiden.

7.Mercury Rev – Snowflake Midnight

Det här är ytterliggare ett band som jag trodde var förlorat för all framtid. På senaste skivan The Secret Migration så blommade croonerpoppen ut och mitt intresse svalnade betänkligt. På Snowflake Midnight hittade de tillbaka till experimentlustan och utvecklade även ett lite mer elektroniskt sound. Senses On Fire är en av mina favoritlåtar i år och t.o.m. min 2-årige son brukar nynna på dess ”refräng”.